Här kan vi snacka om impulsköp. Jag var med Loella och hennes katt Imri hos veterinären när det kom in en kvinna med sin son och en bur med litten kattunge i. Jag har ju sedan barnsben varit förälskad i Birmor och sagt att innan jag fyller 30 ska jag banne mig ha en, men dom är ju så dyra.

Vi pratade lite med kvinnan som sa att kattungen var en hittekatt, tydligen hade ngn dumpat av en drös kattungar i ett stall. Hon sa att kattunngen var dålig i magen och skrek mest hela tiden. När jag frågade vad hon skulle göra med den sa hon: Det är ju inte så lätt att hitta någon som vill ta hand om en sjuk kattunge. -Det vill jag, svarade jag handlöst.
Jag erbjöd mig att följa in till veterinären och om veterinären trodde den hande stor chans att överleva så skulle jag ta hem den. Sagt och gjort, nu ligger lillle felix i min säng och myser och vi håller tummarna för att hans magproblem rätar till sig. Han hade tydligen varit så hungrig i stallet att han ätit spill-havre från hästarna *stackars liten*

Han är ju naturligtvis ingen renrasig birma, men han är "close enough for me!* (Har senare fått höra att det förmodligen inte är Birma, utan Ragdoll i honom)