Idag var det dags för
Nille att mentalbeskrivas på brukshundklubben: Som alltid är
det spännande att se hur hunden reagerar i sådana situationer.
MHt börjar med hälsning och hantering och Nille är
ju en väldigt social hund så han tyckte det var jättetrevligt
att möta nya människor som dessutom inte blev sura över
att han slickade dom i ansiktet.
Efter hälsningen var det dags att leka, kampa och gripa och Nillen
stortrivdes. Han leker bra även med andra människor och
kampade för glatta livet. Lilla bytet är en trasa som åker
slalom längst en bana och Nille jagade snabbt ikapp bytet. Väl
ute vid bytet väntade han dock på att det skulle hoppa
till igen innan han grep trasan. Jakten var nog roligare än själva
föremålet som bestod av en bit ventapadfäll.
Nästföljande moment var passivitet och det är väl
inte Nilles bästa egenskap. Han tyckte det var aptrist och travade
runt, kissade och pep i stort sett hela tiden. Inte helt oväntat
kan väl tilläggas ;-)
Snabbt tillbaka i aktivitet och nu var det stora bytets tur att göra
entre´. Det består av en figurant under en filt som rör
sig längst en linje och gör lekinviter för att avsluta
med att sätta sig ner på huk med en leksak. Nille var mycket
intresserad av figuranten och vart varken arg eller rädd. När
jag släppte honom sprang han snabbt iväg men tog en liten
omväg innan han var framme hos figuranten som inbjöd till
lek. Att leka är toppen sa Nille återigen och kampade glatt
i skogsbrynet.
När leken var slut fick vi gå längst en stig och plötsligt
hoppade en "overall" upp några meter framför
oss. Här kom dagens första stora överaskning. Jag trodde
att Nille skulle bli ganska rädd och börja skälla och
dra sig undan men han han ryckte till och gick sedan omedelbart fram
till overallen. Intet ett skall eller någonting, jag vart så
paff att testledaren var tvungen att säga åt mig att berömma
hunden för att han var så duktig. WOW!
Man får gå förbi overallen några gånger
för att se om hunden har kvartstående rädslor eller
intresse men Nille var ju inte ens rädd första gången
så han betedde sig som på en vanlig promenad.
Vi förflyttade oss till en annan stig och när vi kom promenerandes
längst den så drogs en kätting mot en korrugerad plåt
och det skramlade som bara den. Nille tyckte att det var värre
än overallen och gjorde en lov i kopplet och stannade sedan och
tittade på skramlet. Testledaren beordrade mig att gå
halva vägen fram till skramlet och då gick Nille fram för
att undersöka vad det var som låtit så illa. Aha,
det var bara en plåt tycktes han tänka och brydde sig inte
för 5 öre när vi gick förbi plåten nästföljande
gånger.
Efter skramlet vart vi placerade i en liten glänta och när
vi stod där och att hade det som bäst så kom två
spöken gående mot oss i växelvis ordning. Här
kom den andra stora överaskningen när Nille vart asförbannad.
Raggen stod på ända, svansen var krökt över ryggen
som på en Laika och han skällde och vrålade. Jag
har aldrig hört en hund vara så arg och kunde inte låta
bli att fnissa när han snorklande andades in. När man är
så arg så tar det så klart lite tid att avreagera
men jag tyckte ändå han gjorde det bra och han vart glad
när han upptäckte att spökena i själva verkat
var två trevliga tjejer som inte hade tänkt överfalla
honom.
Sen var det dags för lek igen där man ser om hunden leker
på samma sätt som i början av beskrivningen eller
om det blivit påverkad av allt som har hänt. Nille lekte
lika glatt som innan och han brydde sig inte heller om de skott som
sköts både under lek och passivitet. Jag är helnöjd
med min lille killes reaktioner och jag får väl fundera
på att uppgradera honom från lillkille till karl ;-)
Här kan du se protokollet
från mentalbeskrivningen
|
