Våra katter är i stort sett innekatter men ibland brukar dom vara ute på baksidan ett tag. Mest brukar dom sitta på uteplatsen och spana och om dörren är stängd så krafsar dom oroligt om något händer därute. Sylvster har varit på en längre runda en gång men annars brukar dom oftast vara ute ungefär en halvtimme åt gången.

På måndagen släppte jag ut katterna vid åttatiden på kvällen och redan efter en kvart ville Sylvester komma in. Tindra syntes inte till så jag stängde bara dörren och väntade mig att hon skulle komma inom några minuter. Men minuterna gick och vart till både kvartar, halvtimmar och timmar. Vi lockade och spanade men ingen Tindra syntes till. Jag stannade uppe länge och Vid 2-tiden var Sylvester mycket rastlös och ville ut. Han kom in en halvtimme senare men ensam. Jag ställde klockan på ringning varje timma och klev upp för att locka och spana men utan resultat.

Nu är klockan 23 och Tindra har varit borta i 27 timmar. Det känns som att tiden har frusit och alla bara håller andan och väntar. Sylvester, som aldrig varit ifrån sin syster, har gått från oroligt vankande och jamande till apatiskt sovande. Det har varit snöstorm idag men den nyfallna snön saknar spår av små kattassar varje gång man tittar ut. Maten vi ställt ut är orörd och det gör så ont att tänka sig att hon är ensam där ute i kylan, alldeles ensam och möjligen skadad. Om någon hittar henne hoppas jag dom ringer, hon har halsband med namnbricka och nummer så jag hoppas att hon hittas av någon medkännande människa som förstår hur mycket man kan sakna sin lilla katt.

Imorgon ska jag sätta upp lappar, annonsera samt kontakta veterinärer och polisen ifall de hört något. Tills dess kan vi bara vänta, locka och fortsätta hoppas. Hoppas att vår lilla Flundra kommer tillbaka helskinnad. Tårarna gör det svårt att se tangenterna så jag ska sluta skriva och försöka lägga mig och sova en timme tills det är dags att locka och ropa igen. Jag vill bara be alla som läser det här att skänka Tindra en tanke för att hjälpa henne hem till tryggheten igen. Tack!