19/1| Saker ni inte visste om bakning

Jag fick i uppdrag av min chef att baka "mullegodis" som vi ska bjuda våra gäster på. De gånger jag bakat sedan skolans hemkunskap är väääldigt få och i största möjliga mån håller jag mig på tryggt avstånd från all anrättning av mänsklig föda. Min chef försäkrade mig dock om att det var jätteenkelt att göra mullegodis, faktiskt så lätt att det knappast räknas som bakning. Man ska smälta blockchoklad och doppa bitar av hårt bröd i det - sen är det klart. Jag skred till verket under torsdagskvällen. Gästerna skulle komma lördag förmiddag så jag ville ha god marginal ifall jag skulle behöva springa ut och köpa några rullar ballerinakex

Knipa och Nille ville så klart vara med och baka och övervakade bröd-brytnings-processen noggrant. Det är praktiskt med hundar som håller golvet rent och kan äta upp alla bitar som blir för små.



Efter ett (långt och ensidigt) tag hade jag en styck skål med bitar av hårdbröd.



Mörk och ljus blockchoklad bröts i mindre bitar och sen åkte dom i micron tills dom smält



Mammas man Robert bryter ofta ner hårt bröd i hundarnas skålar när dom äter där så Knipa trodde tydligen att hela skålen var hennes. Antar att hon såg fram emort en brakmiddag.



Mmmums...



Innan jag började med bakningen fick katterna en jättepotion med blötmat som muta för att de skulle hålla sig från bordet. Tror inte att det ryska sällskapet skulle uppskatta brandgula hår i kakorna. Tricket fungerade dock utmärkt och med fulla magar lade sig Sylvester på byrån...



Och lilla Tindra i sängen...



Winnie stod över bakningen. Att engagera sig för lite hårt bröd skulle inte falla henne in.



Efter hårt arbete och en utsliten hårdbröds-doppar-arm var dock kakorna klara och fick fick ligga och svalna på köksbordet. Under denna fas fick vi stänga in halva flocken för att i möjligaste mån undvika fibertillsatser i from av päls på kakorna.



Lyckligtvis stelnade chokladen ganska snabbt och kakorna kunde förpackas i påsar och stängas in i kylskåpet. Både jag och hundarna var helt slut efter bakningen. Summa summarum har jag kommit fram till att bakning är väldigt energikrävande och därför borde räknas som en motionsform för djurägare. Först måste hela lägenheten städas, sen måste djuren underhållas och mutas. Själva bakningen tär också på krafterna och den som tror att det lugnar sig när bakningen är över har fel. Hundar som äter hårdbröd blir törstiga och då måste man springa och fylla vattenskålen ideligen. Hundar som druckit mycket vatten blir kissnödiga och vips har man fått sig en extra rastningsrunda. Eventuellt kan det vara så att bakningen upplevs som extra energikrävande för att man huserar fem husdjur i en mycket liten 2:a. Vem vet?

PS. Som ni ser har jag gått tillbaka till de gamla hederliga hunddagarna. Säg gärna vad ni tycker, om ni föredrar de här hunddagarna eller bloggen.

Fortsätt gärna kommentera hunddagarna även om ni mu måste göra det i gästboken *Kram*



tillbaka